Jag skrev på det som skulle bli Den gudomliga familjen under många år, ibland med flera års uppehåll. Jag visste inte i början vart historien skulle leda mig, men varje gång jag satte mig ned för att skriva tog berättelsen tag i mig och envisades med att vilja bli berättad. När jag gjorde längre skrivuppehåll hörde jag ofta en inre röst som sa: Du måste skriva klart boken! Ibland känns det som att det inte är jag som har varit drivande i den här processen, utan Lilith!

Frågan som jag i huvudsak har sökt svar på är: vilka konsekvenser har det att Adams första hustru och historiens första feminist, Lilith, har gömts undan och glömts bort? Och ersatts av en försvagad ’revbenskvinnlighet’, i form av Eva? Jag upplever att kvinnor som tar sig plats och är sanna mot sig själva, arga kvinnor som säger vad de tycker och sätter ned foten, fortfarande uppfattas som ett hot, både av män och andra kvinnor.

På ett större plan tänker jag att många av de kriser och utmaningar som världen står inför idag bottnar i att viktiga feminina energier är undanträngda. Vår värld är en väldigt maskulin värld. Efter att ha umgåtts med den här dysfunktionella kärnfamiljen i flera år under mitt skrivande, är jag övertygad om att både män och kvinnor, medvetet eller omedvetet, behöver Lilith.

Inledningsvis brottades jag ganska mycket med min kreativitet. Jag var självkritisk, hade ett inre motstånd och en ganska hög tröskel innan jag släppte taget om all tvekan och hamnade i flow. Med tiden blev jag mer och mer bekväm med att se min egen röst på skärmen. En stor del av mitt skönlitterära skrivande har handlat om att lita på den kreativa processen; förstå den på djupet och medvetet använda mig av den. En annan viktig del i skapandet är att hitta sin lekfullhet. Det bästa mantrat för mig när jag fastnar i den kreativa processen är: Det är ingen tävling!